timon

Min värld har blivit mindre.
Och mina tankar för stora.
Sentimental och gammal?
Eller bara som vanligt.
Fast lite mer. .

Familjen är en väldigt intressant
konstellation. I perioder alldeles
absurd och ofattbar. Samtidigt
som det bästa. Strange.
Giftermål, födelsedag,
nya syskon, långväga besök
av moster, Spanien, minnen..
och tårar.

Och saknad. Snart jul och
då finns fyra personer med
mig. Fast ändå inte.


Idag släppte lite press. Trots
att massor med saker återstår
att göra. Klassifikation, uppmuntrande
föreläsning, glögg, snö och celebert
besök. Rash nu som ska få en sista
touch imorgon, sen skicka in?


Ge mig en vinterdrog
Ge mig allt du har
Kom nu jag är kroniskt låg
Bara mörkret hörs
I ditt öga var en storm jag såg
Som sommarsnö
I döda vinkeln ser jag allt du gör


_{Ingen berusning med musiken som tar sig in i varenda vrå. Damn.
Och tack du. Saves me.
Vrid på mig?}