timon

Har inte haft så dåligt samvete som igår. På länge länge.
Och som jag har nu.  Jag är ärligt en riktigt dålig människa.
Vet inte vad jag håller på med och varför. Konstiga känslor.
Som samtidigt är väldigt bra. Förvirring? Ja.

Det där med oron har jag lyckats hålla mig ifrån ialla fall.
På både gott och ont, och nu sitter jag med lite, lite panik.
Underbart skönt att inte bry sig bara. Låta allt vara och
ta allt som det kommer. Men jag tror att verkligheten har
börjat komma ikapp mig igen. När människorna nära en
påpekar det och själva mår dåligt, har ångest eller är
deprimerande är det inte lätt att bara vara.

Och tråkighter och sjukdomar. Väldigt ledsamt.
Hjälpa kan man inte heller.


Undrar om man ska försöka få med lite positivt också?
Jag är trots allt inte bitter eller nere. Eller det blir bra så
här. Lite mer virr kan jag dock bidra med.
Uppsala. Pablo. Trappuppgång. Maxi. Malaysia. Maxens.
Och ja, vi ska träna mer förhoppningsvis. Och jag ska
skärpa mig. Sen lite mjöl på allt det där. "Ibland blir du lite blyg bara" 
Lyckades va?



The plane took off and my love went with it.
The chilly wind whipped my both cheeks hard.
And the man next to me said ’Everything is gonna be alright’.
I said ’Nothing is gonna be alright, but thank you anyway’.