timon

Så mycket, men ändå ingenting. Och tiden
försvinner och allt det där närmar sig.
Livet.. och den nya verkligheten. Och
förhoppningsvis lite klarhet med den.


Fredagen blev för dig. Tänt ljus.
Och tankarna hos dig. Saknar dig.

Lördagen. Nattliga pratstunder och
seg morgon. Jobb och stängning.
Undrar hur många gånger Boten
Anna kördes. Suck.

Söndagen. Mycket flykt, men bra
sådan. Maxen, fika, glass, park,
promenader. Levengood och kidden.
Skumma människor och sen lite mer flykt.


Multimedia och Marknad, Juridik
och PM. Save me, omotiverad och
uttråkad. Snart snart. Och veckan
är full som bara den. Möten,
läkare, mottagning, föreläsning,
kickoff, spelning, antagningstest,
vernissage, slututställning, fest....
Men det är kul och tiden går fort.

Dear dear. Ledsen och förvirrad.
Orkar inte grubbla och fundera.
Just tell me. Du vet ju.



Mr. Muscle forcing bursting
stingy thingy into little me, me, me
but just "ripple" said the cripple
as my jaw dropped to the ground
smile smile

It´s true I always wanted love to be
hurtful
and it´s true I always wanted love to be
filled with pain
and bruises

_{Lite så. Varför låter man sig själv må så där. Varför gör man samma sak gång på gång, fast man vet vad det resulterar i.
Antingen gillar man att plåga sig själv, är väldigt dum, gillar "spänning" (eller vad det kan kallas) eller bara för att känna något. Jag vet inte. Men det där med känslor är bra skumt, intressant och alldeles förvirrande.}