timon

En vecka. Galet.

Fredag då.
Ett dygn utan sömn, (mer
än så) som idag mer känns
som en dröm. Galet.
Och bra.

Resten av helgen. Botten.
Utslagen och långt, långt
nere. Varenda del av kroppen
sa ifrån och smärtade. Tankarna
försvårade..och besvikelsen
bosatte sig på Vikingavägen.

Veckan. Letade efter vägen upp.
Med hemtenta(?!) och uppmuntrande
röster. Hittade på torsdagen. Och
blev åter mig själv på fredagen
med föreläsning och babbel.

Fredag nu.
Som blev en väldans
trevlig kväll. Men en galen natt
som spetsade små hål i hjärtat
och hjärnan var inte sen att
hänga på. Ont. Ont. (naiv?)


And there will always be stop
and go fast and slow
Action, reaction, sticks and
stones and broken bones
Those for peace and those for war
And god bless these ones, not those ones
But these ones made times like there
And times like those
What will be will be
And so it goes
And it always goes on and on..
On and on it goes

Galet.

_{Och hur låter inte hela det här inlägget då?:) Hmm. Ja, det är mycket. Men vilken tur att man inte har såna perioder oftare.
Det samlas liksom på hög. Man får ta en sak åt gången. Och ibland behöver man kanske den där tiden för sig själv. Men nu
är det dags för lite mer interaktion. Fränder. Och mindre tankar? Eh. Lördagsblaj!}