timon

Och det här börjar kännas rätt
meningslöst. Det är ju inte som
om jag skriver allt jag vill, och
jag får egentligen inte ut
någonting speciellt av det här.
Ord som kan tolkas som
mycket. Meningar som mest
är förvirrande och som på
mitt egna sätt kort samman-
fattar de valda händelerna,
känslorna och sinnes-
stämningarna. Och
varför skulle det för någon
annan vara intressant att
läsa? Jag är inte spännande
på något sätt, och jag skriver
inte på ett sätt som är bättre
än andras.

Så. Lite insikt kanske?
Jag borde sluta med det
här? Samtidigt vet jag
varför jag började, och
att det ändå finns nåt
som håller kvar. So.
Maybe ett tag till.


Veckan i Uppsala gick
smärfritt och katterna
överlevde:P Pluggandet
har kommit igång och
livet har börjat gå åt den
riktningen som jag för
inte så längesen ville.

Glader för bror som tagit
körkort. Glader för andra
bror som snart har en
lägenhet. Glader för mig
som ska skriva kontrakt
i veckan. Be happy timon.

Trots det.
Jag börjar bli så osäker
på allt. Det känns om en
period av instängade
väntar. Jag faller tillbaka
lite. Och det känns inte
alls bra. Jag behöver
något. Jag behöver..
ja..vad?


Letting the days go by/
let the water hold me down
Letting the days go by/
water flowing underground
Into the blue again/
after the money’s gone
Once in a lifetime/
water flowing underground


_{Satans vad man blev öppen nu. Hösten är på väg. Jag är lösa trådar. Hmm. Skitval. Och nu, förbereda litteraturseminarium.}