timon

Och nu har det kommit ikapp mig igen.
Ångesten och oron. Jag skyller på sömnen.
Eller snarare sömnlösheten som lyckats
bli en del av nätterna den här veckan.

Tankarna har hittat hem. Och fan, jag blir
nästan rädd. Eller mer trött. På mig själv.
Och min oförmåga att göra något vettigt.
Måste paniken flåsa mig i nacken för att
något ska hända? Suck Dominique.
Det har gått ett år sen jag började skriva
här. Och jag kommer inte framåt.
Tragiskt. Samma meningslösa jobb
väntar i sommar, men med längre
färdväg.
|Jaja, skyll dig själv.

Aja. Haft galet bra och fina veckor så
det ska jag fan inte gnälla på. Bara
liite på utslagen. Så skabbigt:P Och
på mig själv som borde plugga bättre.
Och på att jag "förlorat" en vän.
|Mjöl.

Annars kan veckorna väl sammanfattas:
Sol, kärlek, och igen, påsk som
försvann spårlöst, Stockholm, fest,
planer, födelsedagar, promenader,
finaste ängeln, good music. Och
good feelings. Galet.
|Flykt till molnen.


Och nu kommer det. Ha! Jag trivs!
Jag trivs i Uppsala. Och jag trivs
i korridoren. Vi säger att det bara är
nu. Haha. "du har två hem nu"
|Ungefär så.


So you want me to bleed for you
when my wounds finally started to heal.
So you want me to cry for you when I smile,
when my tears just dried. So you want me
to die for you when my will to live never has
been stronger. So you want me to sign for
you as long as I can assure you to bleed.
|fan. trodde inte det skulle kännas så mycket.
fanfanfan. jag kommer över det snart. typ.