timon

Två månader har gått och jag
har precis insett att jag inte trivs
här ett enda dugg. Jag intalar mig
själv att det snart kommer att ändras,
och jag anstränger mig. Men inte ett
skit händer.

Är jag den enda som inte har ett liv?
Som halvt tvingar sig på folk för
att ha någon att umgås med?
Jag är nog rätt patetisk. Jaja.


Här om dagen skrev jag ett
brev. Ett väldigt ärligt och säkerligen
ganska hatiskt också. Ännu
mer skiter sig om jag skickar det.
Men fan vad bra det skulle kännas.
Fast självklart så är man alldeles
för feg. Nada skulle finnas kvar.

Vem fan försöker jag lura?
Usch. Den här veckan vill jag
helst glömma. Kanske får lite
hjälp på måndag? Håll tummarna.


I chose to believe those pretty lies
And I won’t blame you for making
me feel good for a while
I know it won’t last baby,
it’s like almost you got me
Liar, liar, liar, liar


_{Hoppas ni andra har haft en bättre start på det nya året. God fortsättning liksom.}