timon

Från att vara fylld. Upprymd. Galen.
På ett bra sätt. Fast i den lättsamma
förvirringen. Med allt hopp om att
få stanna.

Till tomhet. Förvirring. Skrikande
ångest. Malplacerad och osynlig.
Men med inga som helst motiv.
Tomma meningar. Likgiltighet.
Det krävs inte mycket. Nästan
inget alls.

Nu obalans. Avsaknad av motivation.
Minnen som tar en tillbaka. Hur
gick det så fort? Vad hände med
alla planer?

Snart balans? Kanske lite besök
för min del också? Förhoppningsvis
glädje. Och lycka. Och mer kärlek.


Fan vilket jävla förvirrande inlägg.
(vilket iofs är min intention varje gång)
Men jag skyller på ångorna från målar-
färgen. Och ölen. Och det faktum att
jag är fruktansvärt bitter. Inte för min
egen del, men moje brat. Och jag
är sönderkliad. Och bränd. Och
trött.


Trots det har jag haft en väldigt bra dag.
Och dessutom bästa helgen på länge.
Och jag är kär. Så nu ska jag banne
mig sluta gnälla. Eller? :P


I imagine this, I imagine that
Never really follow through
Why don't I do this?
Why don't I do that?
No one understands
my intentions
No one ever understands me