timon

Ja. Ett bra tag sen det begav sig.
Tom? Nej, full av känslor. Full
av ångest. Full av skrik som
dämpats. Men ändå tom.

Mycket flytt. Mycket skola.
Mycket att göra. Allt medvetet.
Sambo med bästa lainen.
Saknar håga, och näktergal
men annars är det galet nice.

Ingen partner in crime,
men ännu fler kollegor.
Och det funkar fan.

Tappat tron på kärleken.
(Tills vidare). Tappat
tron på tvåsamheten.
Varför när det funkar så
här. Jag vill bara skrika
till er alla par att det ändå
inte kommer att hålla.
(förutom bror, bror& maria då)
:D


Nu är det jag och Daugava.
Minnena kommer tillbaka.
Du är då. Men jag låtsas
att jag mår sämre. Eller
gör jag det. Lasse får det
iaf att kännas. Kan konserten
vara nu?

Annars. Jag flyger jag för mycket
Jag vet. Jag borde landa. Men
varför möta sin ångest när man
ändå aldrig fullt ut kan må bra?
Aja. HMlainen är bra på min ångest.
Yoga. Djupavslappning och te.
Galet välbehövligt. Tack du bra.

Och jag fastnar lite för er.
Min plan är inte vattensäker.
Men jag vägrar "haka upp"
mitt liv på ett fanskap just nu.


Puss på zazzo som är hemma
från stora amerikat. Puss på yoyo
som finally har varit här. Galet
nice. Och puss på sötaste maria
som saknas och borde vara här ikväll.


Snart hemtenta. Och praktik(!?!)
Närmast hosta, sen förfest och
later dans. Ännu närmare vila
och te. Och tidvis med Lasse.



jag fattar ingenting och jag ser
bara tecken bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera eller
gifter oss till hösten
saker förändras när tiden går

trots allt. trots allt som känns. så kommer det stunder. stunder där man alltigenom känner sig nöjd med tillvaron.