timon

Jag blir galen. Fruktansvärt galen.
På min brist på motivation.
Och på mitt jävla velande. Det händer
att jag tror.  Det händer några få gånger
per vecka, men sen är jag tillbaka.
Inne i ångesten. Och rädslan. I mig
själv. Jag kan ju om jag vill. Eller?


Det har bara tagit stopp. Jag är ganska
tom på allt som inte har med kärlek
att göra. Och tänk om jag inte ens hade
den. Satan. Behöver nog göra nåt helt
annat. Min examen bryr jag mig inte om just
nu. Vill läsa polska. Vill ut och resa(som alltid).
Men helst av allt vill jag bara ha ett jobb. En
ny miljö och nya utmaningar. Behöver visa
att jag kan nåt... vad det nu än skulle kunna
vara.

Jag borde vara ute och dansa nu. Inte
ens det kan jag bestämma mig för.
Borde sociala mer med sofian innan
hon åker. Eller så följer jag med?:P
Och finally har hon fått sin karl!
Lainen och vågen för det!

Snart finbesök från sthlm! Och efter det
hägrar linköping. Och jag fyller åter tant.
Hemskt, snart vuxen på riktigt och inte
lyckats prestera någonting. Buhu.


When it come to letting go
Let the quicksand flow
When I write it in the sand
There is something wrong

Days that are over
Will not continue to last
If you try to construct the past


jag fortsätter väl att flykta då. och jag som alltid ska tjura över att jag inte är bra på nåt. men nu jävlar har jag insett en sak (för tusende gången iofs)... so here it comes- jag är världsbäst på att gnälla! det ni. nej, nu ska jag flykta igen.