timon

[gaah. minst fyra gånger publicerades det här inlägget inatt. men syns det, nej. testar igen]


Och så rasade det.
Förvånad?
Nej.


Ibland har jag verkligen
svårt för det här med
matte. Hur kommer det
sig att de som slöar,
inte anstränger sig, och
dessutom redan har
"allt", är de som ständigt
får mer? De som lyckas
gång på gång medans
andra (läs: jag och min
kära vän t.ex) sliter, kämpar,
och försöker, men ständigt
hamnar på noll. Hur mycket
vilja, själ och hopp som än läggs
ner, blir man allt för ofta bara en
i mängden av de misslyckade.

Det ni! Någon som har lust
att förklara hur det hänger ihop?



Annars är jag jääävligt less
på (vet inte ens om man kan
benäma dem som djur), men
ja, äckliga jävla kryp som man
måste ta tag i, trots att man redan
har tillräckligt att tänka på.




Apropå nada. Eller jobb.
Undrar hur många av mina kursare
som söker precis samma jobb. Med takten
på utannonserade jobb känns det som två
i kvartalet kan ha turen att kanske få en chans.
Wonderful.



Jag är sugen på Fluff. Och har ont
i svanskotan. God natt på er
lyckade människor! :D