timon

|Stockholm, fredag
Intervju,  bror, middag, wii, no sleep.
Lördag: Premiär, huvudvärk, stress och kaffe i mängder.
|Uppsala, lördag
Sliten, älsklingen, film, däcka tidigt.
Söndag: SOOOVA, sol=kaffe, filt, älskling.

Och att icke förglömma: lasagne!
Och Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö.
Och ett fruktansvärt meningslöst program som är
en svensk översättning av namnet på detta inlägg.


Så fort går en helg.

Nästa kommer innehålla både städerna
den med, men både kvällarna kommer
också att innehålla alkohol. Det kan
vara jobbigt det med.

Det är lite som att vara under vatten.
När man hamnar där utan att vara
riktigt beredd.  Som när man simmar
på rygg och det plötsligt kommer en
våg.

Eller när man är omgiven av
vattnet för länge. När den där krypande
panikartade känslan infinner sig
i kroppen och man inser att det inte
alls är naturligt. Man kan inte andas, sikten
är grumlig och det trycker i huvudet.


Ungefär så.

En dag i bitterhetens tecken,
som efter samtal med fin vän,
eller två faktiskt känns mycket
bättre. Långpromenad med en
tredje vän och arbete. Men ändå
inte nog. Men man är ju inte mer
än människa. Dock insett mycket
idag. Eller mest nu de senaste
timmarna.

Det finns bra människor, hur less
man än är. Men det finns många
jävla apor också. Man får faktiskt
välja vem man vill umgås med.

Jag har iaf fina männsikor runt mig.
Fina fränder, bra familj och underbar
pojkvän. Älskar er alla. Och det känns
väldans bra. Det borde man tänka
på oftare...

Nu blir det kärlek, läsk, godis.
Massa sötma- funkar väldigt
bra för att bota depression.

ibland gör man fel.
lev med det.


lyssnar på en skiva som ska vara sååå bra.
än så länge är jag inte övertygad. ge mig
nåt mer. kom igen, mer än vampyrer och
skygglappar. annars okej, väntat på något
sånt här ett tag. en genomlyssning till.




|| och visst är man expert på att skumma mjölk nu.
ja jävlar det kan ni tro. och det är alltid mysigt
att promenera på djurgården i snöfall och
med blöta strumpor. slå det ni.

någon glass.
eller kramar.
fan i läsandet också.

så kan det gå. tjing.

Jag blev sugen på att skriva ett inlägg. Väl här står det still. Ska jag klaga över jobb som vanligt? Nej. Över uppsatsen? Nej, det hjälper inte heller. Tjata om hur kär jag är? Nej, det är inte heller nytt. Det har alltså gått ett antal månader utan större förändringar. Små steg framåt, som kort därefter rycker en tillbaka. Trots mitt naturliga tillstånd som i stora drag kan beskrivas med konstant oro har jag inte gett upp eller dragits ner i djupet allt för mycket. Vet ju trots allt att jag är bra. Att jag förtjänar ett någorlunda vettigt jobb. Att jag har både kunskaper, erfarenheter och utbildningar som ligger till min fördel. Min slutsats är att det snart borde vända, att jag inte ska ge upp. Satan i gatan vad det kan vara hårt då. Skam den som ger sig. Blir det skiten i sommar igen, så kommer det faktiskt en höst efter det. Höst med nya tag och utmaningar. Förhoppningsvis.

Nu gäller det att rycka sig i kragen den sista tiden. Gulp. Med en lugn helg bakom mig, som innehöll både drama, hemska grönan, film, vänner, kultur och mys så borde motivationen vara lite på topp. Men icke. Jobbat några timmar idag. Och renskrivit en intervju. Not ok! Textseminarium i veckan. Och "hemtenta" som ska in. Och några veckors arbete på uppsatsen som borde göras. Och läsa boken om fallstudier. Och den om pedagogik. Dessutom möte med uppsatsgruppen, det blir spännande. Och föreläsning. Och utbildning på skiten på djurgården. Och det roligaste, polskakväll imorn!

Svammel.
Jag vet.
Suck.
Bad nu.
Sen glass.
Sen läsa.
Och kanske kramas?